Efter en ännu längre flygtur så kom vi äntligen fram. På flygplatsen väntade Karma, en vän till Eva, och han tog oss direkt till Pizza Hut. För vi var vrålhungriga! Efter det åkte vi till stället vi skulle spendera våra kommande 13 nätter på. Redan på vägen dit så kände jag hur annorlunda allting var. Vänstertrafik, hundar överralt, kossor vid vägkanterna och en väg som man knappt kan kalla väg. När vi kom fram blev vi bemötta av Geshe, en av munkarna på klostret. Han bjöd på kaffe (sisådär 12 på natten) och vi satt och pratade tills vi nästan somnade.
Jag ser nu att vi inte knäppte så mycket kort på själva stället vi bodde på, men detta är lite av var vi rörde oss varje dag.
Jag kommer inte ihåg vad denna kallades men vi fick den av Karma när vi kom fram, den symboliserar ett långt liv till den som får den. Otroligt fin gest!
På andra sidan väggen bakom soffan är ett av våra rum. Kortet är knäppt från trappan upp mot taket och bredvid (till vänster) är trappan man kommer upp för. Här satt vi och drack kaffe första natten.
Detta är utsikten åt ena hållet när man står på taket. Detta är där munkarna bor och det stora vita huset som trappan går upp till är deras tempel. Bara att ha munkar som grannar var en upplevelse.
När vi vaknade begedde vi oss ner till Stupan för att äta brunch med Eva på ett ställe som heter Flavor´s. Det var inte sista gången vi var där!
Detta såg man ÖVERALLT. Det var så mycket saker så det var svårt att fokusera på något, men väldigt kul att gå runt och titta!
Det var som sagt hundar överallt. Men detta är en speciell liten hund. Han var på samma plats varje dag och eftersom vi var nere vid Stupan typ varje dag så blev han en bekant liten gosse. Jag döpte honom ända från början, hans namn är Fluffy.
Så nu ska jag äntligen lägga upp bilder från mitt livs resa! Det blir sammanlagt 10 delar och detta är alltså den första, här är vi inte ens framme men det är alltså mellanlandningen vi gjorde i Doha, Qatar. Bara det i sig var ju en upplevelse, som tur är gick allting bra!
Detta är vårat rum på hotellet, skönaste sängen jag någonsin sovit i.
Vi kollade runt och detta är poolen uppe på taket, som vi aldrig hann bada i för vi gick vilse i stan...
Här är början av våran uppäcksfärd, i början var det mysigt men sen blev det fuktigt och för varmt (jag hade yogapants på mig!!) och det blev ännu värre när vi förstod att vi gått vilse
Men äntligen hittade vi ett bra ställe där vi åt och fick hjälp att hitta rätt väg tillbaka. Det visade sig att detta ställe låg ett kvarter från hotellet, vi hade alltså gått en flerakilometers-omväg. Men sånt är livet och vi fick ju se en hel del mer iallafall.
När vi kom fram till hotellet så gick vi allihopa och lade oss direkt. Dagen efter sov vi ut liite extra och sen var det dags för frukost och sen iväg til flygplatsen. SLUT PÅ DEL 1.
Vi lever!
Min första flygtur ever gick bra (det är ju jättekul att flyga!!) och Nepal levererar. Iallafall på sitt egna vis, det är verkligen annorlunda här.
Vi bor på ett guesthouse till ett av munkklostren här i Kathmandu, bara att bo granne med ett gäng munkar är speciellt nog!
Vi har redan knäppt hur många bilder som helst men jag kan inte lägga upp dem utan dator så det får bli när jag kommer hem.
Jag uppdaterar igen om någon dag, ha det bäst så länge!
Hej alla vänner! Nu var det längesen jag skrev och det beror på många olika saker, både bra och dåliga. Men jag tänker koncentrera mig på dem bra sakerna och vill speciellt berätta om något riktigt roligt.
Ni som känner mig eller har läst bloggen tidigare vet att ett av mina stora intressen alltid har varit att hjälpa andra. Det har jag fått chans att göra genom ett projekt som heter Mitt nya Hemland och främst då ensamkommande flyktingbarn. Jag är otroligt tacksam över att jag har fått göra och uppleva allt jag gjort med det och jag har utvecklats något otroligt. Nu har jag fått chans att göra ännu mer. En av mina drömmar blir till verklighet när jag åker till Nepal på tisdag och får göra skilland på plats!
Två bekanta till min familj driver en organisation som heter Gatubarn i Nepal och har genom den öppnat två barnhem som jag ska besöka tillsammans med min pappa och en vän. Jag är helt otroligt taggad och jag har inte riktigt fattat att jag ska göra detta, det är verkligen en dröm som blir sann. Det är en sak att skänka pengar eller kläder till en organisation som "tar hand om det" men det blir en helt annan sak att få vara DÄR.
Vi ska tillsammans göra en film där vi filmar allt från livet på gatan i Kathmandu till ensliga byar uppe i bergen. En annan sak som vi gjort är att jag har samlat in smycken från vänner och bekanta som vi ska ge till flickorna på ett av hemmen (det är ett flickhem) och till barnen utan hem (så många det räcker till). Och jag vill bara säga ett stort TACK till alla er som har bidragit, det hade inte gått utan er, ni är fantastiska!! Min plan är att jag ska försöka uppdatera så mycket jag kan ifrån resan men varken internet eller dator är en självklarhet så vi får se hur det blir. Annars så kommer jag komma hem med ett skepplass bilder! Så önska oss lycka till på vårat stora äventyr så hörs vi när det går!!
Här är lite bilder från när vi sorterar smycken och lägger dem i dem små smyckepåsar.
