Del 2- Äntligen framme!
Publicerat den
Efter en ännu längre flygtur så kom vi äntligen fram. På flygplatsen väntade Karma, en vän till Eva, och han tog oss direkt till Pizza Hut. För vi var vrålhungriga! Efter det åkte vi till stället vi skulle spendera våra kommande 13 nätter på. Redan på vägen dit så kände jag hur annorlunda allting var. Vänstertrafik, hundar överralt, kossor vid vägkanterna och en väg som man knappt kan kalla väg.
När vi kom fram blev vi bemötta av Geshe, en av munkarna på klostret. Han bjöd på kaffe (sisådär 12 på natten) och vi satt och pratade tills vi nästan somnade.
När vi kom fram blev vi bemötta av Geshe, en av munkarna på klostret. Han bjöd på kaffe (sisådär 12 på natten) och vi satt och pratade tills vi nästan somnade.
Jag ser nu att vi inte knäppte så mycket kort på själva stället vi bodde på, men detta är lite av var vi rörde oss varje dag.
Jag kommer inte ihåg vad denna kallades men vi fick den av Karma när vi kom fram, den symboliserar ett långt liv till den som får den. Otroligt fin gest!
På andra sidan väggen bakom soffan är ett av våra rum. Kortet är knäppt från trappan upp mot taket och bredvid (till vänster) är trappan man kommer upp för. Här satt vi och drack kaffe första natten.
Detta är utsikten åt ena hållet när man står på taket. Detta är där munkarna bor och det stora vita huset som trappan går upp till är deras tempel. Bara att ha munkar som grannar var en upplevelse.
När vi vaknade begedde vi oss ner till Stupan för att äta brunch med Eva på ett ställe som heter Flavor´s. Det var inte sista gången vi var där!
Detta såg man ÖVERALLT. Det var så mycket saker så det var svårt att fokusera på något, men väldigt kul att gå runt och titta!
Det var som sagt hundar överallt. Men detta är en speciell liten hund. Han var på samma plats varje dag och eftersom vi var nere vid Stupan typ varje dag så blev han en bekant liten gosse. Jag döpte honom ända från början, hans namn är Fluffy.
SLUT PÅ DEL 2.
