Häromdagen var jag med min älskade vän Sofia. Vi hade inte träffats på tre veckor! TRE veckor!! Det är för lång tid utan henne. Jag märker nu hur fort tiden egentligen går. Jag får ångest ibland och tänker att om tiden fortsätter att gå såhär fort så är mitt liv snart över. Jag tänker på att jag verkligen borde ta vara på tiden som är, för den kommer aldrig att komma tillbaka. Det är så himla mycket som jag vill göra, men tiden verkar inte räcka till. Jag får skjuta upp saker mer och mer numera. Jag ska verkligen gå in för att ändra på det här nu. Jag vill inte slösa bort dyrbara ögonblick.

Jag var iallafall hos Sofia och vi pratade, lagade mat och skrattade! Jag kände verkligen att en långkväll med henne behöves. Jag har saknat henne så himla mycket! Vi satt och pratade oss tillbaka till gamla minnen och insåg hur mycket vi båda har förändrats. Haha, jag kommer aldrig i livet glömma hennes första tanke om mig!:
"Samyi har bruna ögon, tror jag. Det är svårt att se under allt smink."
Hahaha! Som vi skrattade! Jag var inne i min "emoperiod" då vi träffades, jag sminkade mig jättemycket då och mitt hår var aldrig samma som dagen innan. Även fast vi inte pratade så mycket i början så har vi ändå roliga minnen att skratta tillsammans åt nu i efterhand! Det är intressant hur första intrycken kan vara så fel men samtidigt så rätt.

Jag testade iallafall en håruppsätting på henne. Och fy farao vad ont jag hade i fingrarna efter det! Men hon fick ett vackert svall fullt med volym!
Här har ni resultatet:

Utan blixt.

Med blixt: